Bo Lundgren har en enastående meritlista. Han var ekonomiminister mellan -91 och -94 och fick vara med om att röja upp efter den första bankkrisen (fastighetsbubblan) i början på 90-talet. Under de åren tillkom den sk bankakuten vars uppgift var att hjälpa banker i trångmål. 2004 blev Bo Lundgren direktör för Riksgälden. 2008 drabbades vi av en ny bankkris, då bl. a. Swedbank hamnade i stora svårigheter (vårdslös kreditgivning) och Riksgälden tvingades ta över Carnegie. Bankakutens princip var att staten skulle gå in som ägare (eller bidra med stödåtgärder) under en tid men att bankerna även fortsatt skulle skötas av bankfolk. Processen var inte problemfri, staten vill inte äga banker och det finns ett Bosse Lundgren-citat, som illustrerar ambivalensen vid övertagandet av Carnegie: ”Det känns som att bli tillsammans med den snyggaste tjejen i klassen. Det är spännande men man vet att det inte kommer att vara”. Och det gjorde det inte heller, riksgälden lyckades relativt snabbt hitta en ny ägare.

Krishanteringen gjorde att Bo Lundgren blev internationellt uppmärksammad som expert på bankkriser, Nobel-pristagaren Krugman talade uppskattande om den svenska modellen för krishantering, och inbjudningar att tala på internationella konferenser och världsbanksmöten haglade över Bosse. Han kallades Mr Fix It av engelska tidningar.

När Bo Lundgren återvände till Skåne, efter många år i den europeiska hetluften med kunskap om krishantering internationellt och nationellt, blev han snabbt involverad i det skånska bankväsendet, bl. a. som ordförande i Sparbanken Öresund. Det är väl rimligt att anta att han var en av arkitekterna bakom den nyligen timade omvandlingen av den skånska bankkartan. Förvandlingen tog oss alla med överraskning. Vi hade vant oss vid att ha flera konkurrerande sparbanker, som alla verkade vara välmående och som alla åtnjöt stort förtroende. Konkurrensen dem emellan upplevdes som spännande och gynnsam för kunderna. Efter den aktuella omvandlingen återstår nu en stor och dominerande aktör, Sparbanken Skåne, med Sparbanken Syd som enda uppstickare. Vad blir konsekvenserna av denna scenförändring?

Frågor till Bo Lundgren:

Av nedanstående frågor besvarades flera av Bo, andra hanns inte med:

– När du återvände till Skåne och blev involverad i den skånska bankvärlden, vilka problem mötte du och varför tyckte du att problemen var sådana att de krävde långtgående förändringar?

– Vilka var de viktigaste problemen som krävde åtgärder: Höga kostnader för digitalisering? Det allmänna kostnadstrycket? Behovet av effektivisering (för många kontor, överbemanning, dyr kontant-handel)? Förändrade regelverk? Krav på bättre kapitaliserade banker som klarar av framtidens ”stresstester”?

– Vad blir de praktiska konsekvenserna av fusionerna: färre kontor, övertalighet, sämre tillgänglighet för kunderna? (Höga fusionskostnader).

– Idag ägs Sparbanken Skåne av Swedbank (22%) och resten av tre skånska sparbanksstiftelser. Det är väl rimligt att anta att Swedbank, som äger Sparbanken Skåne, försöker undvika konkurrens med sig själv. Hur påverkas kunderna av den minskade konkurrensen?

– Den tänkta uppdelningen av Skåne-marknaden mellan de olika aktörerna ter sig ganska godtycklig. Hur länge kan vi räkna med att marknadsuppdelningen kommer att stå sig?

– Sparbanksstiftelserna var tidigare viktiga och kapitalstarka aktörer, som var viktiga för det lokala kulturlivet, idrotten, ideella aktiviteter och näringslivsfrämjande insatser. Det känns redan som förfluten tid – men det är bara 5 år sedan som sparbanksstiftelsernas kapitalbas försvann då Swedbank höll på att gå i konkurs. Kan vi förvänta oss att stiftelserna kommer att refinansieras efter hand?

– Förtroende är en banks viktigaste tillgång. Kriser och fusioner sätter förtroendet på prov. Hur kommer Sparbanken Skåne att hantera detta?

– Sparbanken Syd håller emot stordriftstänkandet och presenterar sig som en liten men snabbrörlig aktör med lokal förankring och nära till kunderna. Hur kommer det att gå för Sydbanken och vad blir de största utmaningarna för små aktörer i framtiden? Kommer den traditionella sparbanksrörelsen att överleva på sikt eller kommer stordriftsfördelar att tvinga fram ytterligare sparbanksfusioner i framtiden?

– En gång var rågången tydlig mellan sparbanker och affärsbanker och mellan lokala banker och internationella banker. Hur är det idag? Finns det fortfarande gammaldags sparbanker?

– Swedbanks historia är intressant. Affärsbanken Swedbank uppstod ur Sparbankernas bank (sparbanks-rörelsens centralbank) 2002 och växte kraftigt under några år genom att samla ett stort antal lokala banker under samma paraply (fusioner). Swedbank utsågs till årets affärsbank under en följd av år, från 2002 och framåt. 2006/07 satsade Swedbank många miljarder i Baltikum, detta resulterade 2008 i enorma kreditförluster och stora problem, som kunde ha lett till konkurs. Swedbank räddades. Hur såg räddningspaketet ut? Sparbanks-stiftelserna? Riksgälden? Rekonstruktionen blev framgångsrik och Swedbank har gjort en remarkabel come back efter krisen. Hur gick det till när banken kom ut som en välmående bank 2010/2011?

– Svenska banker är idag vinstmaskiner.

Paradox 1: Ägarna ger sig själva hög utdelning samtidigt som man gör personal-neddragningar. Upplevs detta av bankerna som ett dilemma?
Paradox 2: Ett annat dilemma är att de stora vinsterna i banksfären gör att politiker vill införa en bankskatt, samtidigt som man kräver solida och välfinansierade banker, som klarar ”stresstest”. Det är minst sagt motsägelsefullt. Hur ser du på det?